Inspiration i stunden. Kan utan tvekan säga att det är förändringar på väg, på riktigt. Det känns verkligen som min starka längtan efter nya vägar och sammanhang har banat nya vägar i energifältet. Det liksom luckrar upp sig, öppnar sig och framtiden blir synlig och tydlig. Sakta men säkert. Det svävar en stillhet i skepnad av skira slöjor med små, små vibrerande och glänsande såpbubblor. Små blåsor lika vackra och gnistrande som briljanter men ihåliga och lika innehållsrika som ett helt jordklot.
Deras densitet visualiserar min väg framåt och luften är så fylld av goa känslor och lyckliga vibrationer men så stilla, lugn och trygg. Finns inget som stör eller försöker flika in något osäkert eller som vill skava mot min solida, stadiga och samtidigt oändligt skira och av frekvenser vibrerande framtid.
Befinner mig i flera dimensioner samtidigt. Har älskat min lägenhet och platsen Göteborg lång tid nu. Har haft mina jobbigaste år här som jag skapat alldeles själv. Har nog gillat det lite för länge och i tron att det inte fanns något annat för mig, inga andra möjligheter. Det säger så klart allt om vilken syn jag haft på mig själv och världen som helhet. Vilka nyttiga och välförtjänta örfilar jag fått av de val jag gjort, väljer se de åren som självvald OCH påtvingad värnplikt. Riktiga skitår som inte gick att byta bort. Tillit till människor och egen girighet och längtan efter ekonomiskt oberoende paketerat i hälsosamma nydanande idéer som DNA, cannabisprodukter och kryptovalutor. Har verkligen förlikat mig med utgången och priset jag betalat på flera sätt är min vidareutbildning med studielån. Rädslan att bli utan och längtan efter oberoendet gjorde mig helt blind och tondöv och jag tolkade allt som kom i min väg just som det, något bra som faktiskt kom min väg.
Nu är det över och ser med öppna klara ögon hur pengar regnar över mig och hur jag bygger SOUL GARDEN som det paradis på jorden som det är tänkt. Det är världens härligaste plats med plats för alla i kreativ och innovativ harmoni. Kurser, daglig verksamhet, arbetsträning, familjehem och vandrarhem med glampingplats. Känner mig så hemma här och både glad och stolt över verksamheterna som samarbetar här över hela året.
Djuren och trädgården har centrala roller och står för den läkande och helande kraften och energin. Alla människor som kommer och går vittnar om den universella livsenergin som skapar en gigantisk klar och intensiv bubbla runt hela gården som ger generöst med energi, kreativitet, handlingskraft och närvarokänsla till alla som lever här eller hälsar på. Alla elementen är så starkt närvarande på alla platser på gården, både inom- och utomhus. Alla människor som kommer på kurserna blir snabbt medvetna om sina mänskliga och gudomliga delar och återvänder hem starka och hela.
Trädgården är helt magnifik och växer bokstavligt talat både i volym och innehåll varje säsong. De flesta blommor, träd och buskarna är perenna men toppas upp med vårens och sommarens ljuvliga färgskala. Allt sprakar och prunkar så det knakar. Jag tillbringar timmar bara sittandes i all prakt och tar emot den gudomliga kreativiteten som pulserar ut ur varje cell som resultat av intaget av trädgårdens energi och frekvenser.
Djuren ger också enorma mängder med kärlek och stillsam gemenskap. Stress och olyckliga tankar och känslor bara löses upp och glider iväg för att omvandlas till något mycket mer hälsosamt.
Lovade mig själv att skriva i 60 minuter idag och det löftet håller precis på att uppfyllas, nu är det 20 minuter kvar. Längtar efter att färdigställa boken om själ och hjärta och det kommer påbörjas den här helgen men framför allt nästa vecka. Behöver sortera i det som redan är skrivet och se vad som går att använda och vad som behöver skrivas om. Har närmat mig den processen lite försiktigt men direkt känt motstånd och trötthet komma över mig i samma stund. Blir som ett slajm och rinner nästan ut på golvet och somnar.
Min stora utmaning är uthållighet, tålamod och disciplin. Försöker med jämna mellanrum tvinga mig till övningar i alla tre kategorierna men får sömnsjukan och hjärnan kopplar ner till delit-läge och inga pistoler i världen kan hota mig till att prestera.
Samtidigt som jag skriver det så undrar jag om det är sant eller bara så himla passande beskrivningar, omskrivningar av faktumet att jag är 100% lustdriven och noll tränad på att stå ut och på så att säga göra jobbet, bara kött på ända tills det är klart, ända in i kaklet. Det är verkligen inte min stil. Jag vill ha förnyelse och förändring hela tiden. Ibland räcker det med att jag tänkt på en ide och planerat den i min fantasi för att det ska kännas bra och redan klart-färdigt. Been there done that – liksom. Kan ändå gå i gång som tusan på iden och leva mig in i hur det är att fantisera fram hur det ska gå till och hur det blir när dt är klart – fint som tusan och med starka känslor som om det faktiskt händer. Vilket det ju gör…
Längtar efter att ge plats och utrymme för påhittade berättelser att få fäste och ta fart ut i vida världen. Har börjat frisera på några scener med personer. Känner mig dragen till deckarstuket, tycker så mycket om den formen eftersom den innehåller allt. Vill också få med den mediala och andliga delen tydligare och kärleken så klart. Uppskattar några krimförfattare så djäkla mycket så har svårt att se mig prestera på samma nivå. Fast egentligen inte. Tycker om att skriva men önskar att jag breddar språket och fördjupar fantasierna och vad som är möjligt att beskriva. Det handlar om att lägga tid på det, vara i den världen och fånga nyanserna och både det ljusa, mörka och allt subtilt, glittrande däremellan.
Nu har det gått 60 minuter, tusen tack!