Drömmer starkt om dagen då jag kan säga att jag är disciplinerad! Den lilla detaljen har jag kvar att förverkliga. Det vill säga att göra det jag bestämt mig för, att bli bra på att vara disciplinerad inte bara när jag har lust utan alla andra gånger också utan att dö av tristess.
Att verkligen och uppriktigt göra det jag egentligen älskar gång efter gång även när det känns som en bestraffning eftersom lusten inte råkar flöda precis just då. Jag är så makalöst luststyrd och när den tar slut så styr hjärnan bort det jag planerat som om det aldrig funnits där från första början – helt otroligt när jag nu tänker på gången i det hela.
Jag lever som ett djäkla vindflöje styrd av enbart inspiration. När den avtar så tilltar min fantasi att omskriva verkligheten så det passar mig på bästa enkla sätt. Lagen om minsta möjliga motstånd råder konstant och förser min hjärna med användbara argument till varför saker inte ska göras och varför andra till synes oviktiga saker kommer högst upp på att-göra listan.
Bästa och starkaste argumentet är oftast att knöla ihop att-göra listan och bestämma att det inte finns någon och istället sätta på en serie med åtminstone 3 säsonger á 10 avsnitt som jag kan försvinna in i och bara låta tiden gå.
Det här är så nyttigt för mig att få syn på. Som om jag inte redan hade fått det? Så klar har jag det men känslan som infunnit sig nu är ny och väldigt klar, som om jag kan ta till mig insikten utan att slå på mig för det också. Den bara serveras enkelt och skamfritt för att det nu är dags för det. Det är liksom klart färdigt nu och kan leda vidare till nästa fas precis som det var tänkt från början. Jag bara följer och åker med.
Återkommer till mitt ledarskap, att ta kommandot över mitt liv och våga leva det och göra det jag är bra på och har lust till i kombination och göra det på mitt sätt. Vad är då mitt sätt? Jo, det är att både vara oerhört seriös och balanserad och vild och rolig som ett djäkla yrväder. Vågar se och säga se absurdaste och vanligaste sanningarna både som helgjuten terapeut och gränslös komiker. Det är mina styrkor och bästa gren – både ock och inte utan varandra. Det är tillsammans och tack vare och med hjälp av varandra som det blir starkt och helgjutet.
Så lustfyllt och skojigt det är att skriva nu, så här när själen gör sin röst hörd och sätter ord på sig utan att censurera och hålla tillbaka. Kroppen är helt i balans och jag är i min inre skönhet som inte räds något och inte håller tillbaka. Finns ingen rädsla eller minsta bitterhet i mina celler just nu och det är ett fantastiskt tillstånd att vara i – en ynnest och lycka.
Lämnar gammalt nu och är öppen och redo för nytt och för det som för själen är välbekant. Upplevelsen är som om ett helt nytt liv håller på att ta form och jag kan inte riktigt bärga mig förrän det är synligt. Vågar jag gå åt det hållet utan att se mig om och bli rädd? Jaa, nu tror jag verkligen att det är så. Helt naturligt och utan några stora ovationer kliver jag självklart på i ulliga strumpan.
Tack för nu helt enkelt.